Symaskinen och jag

Vi upplever alla lite då och då att vi helst bara vill försvinna från jordens yta på grund av att det man håller på med just då är så extremt jobbigt och tråkigt. Man känner sig så obekväm i situationen att man skulle göra vad som helst för att slippa ifrån. Just detta händer mig varje gång jag plockar fram symaskinen. Jag är verkligen sämst på att sy. Och det blir inte bättre av att min symaskin är så gammal att den måste vara en av de första som gjordes. Vi kommer verkligen inte överens. Nålar går av, tråden tar slut, tyget trasslar sig och fingrarna blöder av alla hundratals nålstick. Så när man äntligen tänker att "Nu, NU är det klart!", då inser man att man sytt helt fel och allt måste tas upp och göras om. Jag skriker. Jag svär. Jag lovar mig själv att aldrig mer sätta mig framför en symaskin igen. Men lik förbannat sitter jag snart där igen och försöker mig på djävulsmaskinen. Och jag önskar återigen att jag bara kunde försvinna.

J

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0