Lite Bättre Blogg

Här om dagen bestämde jag att det var dags att lämna säsongen bakom sig. Nu var det dags för träning! Jag grävde fram dem dammiga skorna och satte på mig träningsstället. Med en väldans takt gav jag mig ut på en rask promenad mot löparspåret. Väl framme ställde jag mig och stretchade som de andra löparna. Jag såg riktigt viktig ut. Lite nonchalant stoppade jag in hörlurarna i öronen. Tittade lite snett på dem andra tjockisarna. Jag tänkte att 5 km kunde vara alldeles lagom. Med näsan i vädret gav jag mig av.

Pust, huff och host sa jag när jag på väg upp för en riktigt ansträngande backe. Nu jävlar måste jag sprungit minst tre kilometer tänkte jag. Tills jag kom fram till skylten:

"Nu har du kommit 500 m."

Helvete. Fan. Jävlar. Jag dog på fläcken. All min träningsglädje försvann med vinden. Ett par meter senare gav jag upp. Och struntade i 5 km spåret. Jag gick 2,5 km spåret istället. Alla tjockisar sprang förbi mig i en väldans fart.



201
F