När en högre makt retas
Ibland får jag verkligen den känslan. Att någon jävel (Gud, Allah, Tomas Di Leva) av högre makt sitter någonstans och gör ens vardag lite värre. Att just när man inte behöver det, sätter denna högre makt ut hinder framför en. För att göra minsta bagatell liiite värre. För att man ska hutta med näven mot skyn och på något sätt uttala sig som en troende människa; "Men Gud, låt mig vara!"
För den som inte har förstått det så bor jag i en liten, liten by i södra Norge. Här lever folk med tron att det forfarande är 1997, att man kan gifta sig med sin traktor och att färg-tv är sensationellt.
Igår hade jag bråttom. Jag ville ta mig hem fortast möjlig. Med bil tar det cirka tio minuter att ta sig från jobbet och hem. Det bor knappt några människor i denna lilla by och därav är det hyfsat lite trafik. Förutom just denna dag...
Först hamnar jag bakom en traktor som kör typ 10 km/h. Den är sjukt jävla bred så jag har inte en chans att köra om. Efter ett par minuters förbarmande över denna olyckliga sammankomst, svänger tillslut traktorn av vägen. Jag gasar på och svär över tiden jag förlorat. Efter en liten stund kommer jag fram till en trafikstockning. EN TRAFIKSTOCKNING! Mitt på landet! Varför? VARFÖR? Efter ett tag har lantisarna fattat att man ska köra framåt och jag kan åka vidare igen.
Jag ska ut på "motorleden". Precis innan man svänger upp mot min bostad måste man korsa "motorleden". På "motorleden" är det aldrig några bilar. ALDRIG! Förutom idag. Från höger kommer halva Tyskland med sina husbilar. 1, 2, 3... 100 husbilar. Från vänster kommer en hel konvoj med personbilar. Jag ger upp. Jag stänger av bilen. Lutar mig tillbaka. Förbarmar den högre makten som retar mitt humör. Tomas Di Leva, han skrattar nu.
F
För den som inte har förstått det så bor jag i en liten, liten by i södra Norge. Här lever folk med tron att det forfarande är 1997, att man kan gifta sig med sin traktor och att färg-tv är sensationellt.
Igår hade jag bråttom. Jag ville ta mig hem fortast möjlig. Med bil tar det cirka tio minuter att ta sig från jobbet och hem. Det bor knappt några människor i denna lilla by och därav är det hyfsat lite trafik. Förutom just denna dag...
Först hamnar jag bakom en traktor som kör typ 10 km/h. Den är sjukt jävla bred så jag har inte en chans att köra om. Efter ett par minuters förbarmande över denna olyckliga sammankomst, svänger tillslut traktorn av vägen. Jag gasar på och svär över tiden jag förlorat. Efter en liten stund kommer jag fram till en trafikstockning. EN TRAFIKSTOCKNING! Mitt på landet! Varför? VARFÖR? Efter ett tag har lantisarna fattat att man ska köra framåt och jag kan åka vidare igen.
Jag ska ut på "motorleden". Precis innan man svänger upp mot min bostad måste man korsa "motorleden". På "motorleden" är det aldrig några bilar. ALDRIG! Förutom idag. Från höger kommer halva Tyskland med sina husbilar. 1, 2, 3... 100 husbilar. Från vänster kommer en hel konvoj med personbilar. Jag ger upp. Jag stänger av bilen. Lutar mig tillbaka. Förbarmar den högre makten som retar mitt humör. Tomas Di Leva, han skrattar nu.
F
Kommentarer
Trackback
